LBD500 - v.50 Den fortsatta viljan och nyfikenheten

Den skapande processen fortsätter. Jag fortsätter att göra i olika material med hjälp av min fantasi. Nyfikenheten för de små pärlorna som formas och kan omformas av yttre påverkan, av värme, och smältas samman till större eller mindre ting. De färgstarka formerna gör mig nyfiken och inspirerad.

LBD500 - Avslutande inlägg efter överlämningen av gestaltningsarbetet

Det är den 4 december och jag vill klargöra min gestaltningsprocess, dels för mig själv men också för dig som läser/skrollar/tittar/ser eller hör.

Vad har jag gjort?

Jag har undersökt tre kommunikationsmöjligheter; syn, tal och hörsel som för mig är självklara i min vardag. Jag har undersökt vad de har gjort med min kropp och min kreativitet när jag har uteslutit dessa. Förutom dessa tre sätt har jag även undersökt hur stolen har påverkat min kreativitet i gestaltningsprocessen, genom att inkludera eller exkludera den.

Vad har jag för intentioner med mitt undersökande?

Arbetet bottnade i att jag utgick från mina två ämnen i min lärarprofession svenska som andraspråk och bild. Jag ville på något sätt förstå hur det känns att vara utan något som jag annars skulle ta förgivet, så som språket. Liksom mina elever som har ett modersmål som de inte kan använda fullt ut på grund av att de befinner sig i ett land med ett annat språk som inte liknar deras modersmål. I den här situationen ville jag pröva på om det var möjligt att hitta de känslor som jag ville uttrycka i ord, under prövandet, i något annat, så som fysiskt material istället för orden, som går att arbeta med inom bildämnet. Jag ville veta vad som hände med kreativiteten i behovet av att uttrycka en känsla som inte gick att uttrycka verbalt.

Hur har jag gjort?

Efter de tre experimenten av att exkludera de tre olika kommunikationsmöjligheterna, syn, tal och hörsel började jag samla material. Jag använde mig av tidningspapper, hönsnät, maskeringstejp, garn i olika färger, kartong, akrylfärger, ballonger, pärlor, en nål, spikar och tapetklister. Det jag kan skriva som jag kände starkt under experimenten var dels behovet av någon annan människa men också min vetskap om olika former och uttryck t.ex. hårdhet/mjukhet, om något var vasst, frasigt, klibbigt, varmt, kallt, böjligt, tunt, tjockt, tungt eller lätt, ljud eller röster m.m. Alla dessa olika former och uttryck skapade känslor och upplevelser inombords som är svåra att tala om i ord. Det är nu som min gestaltning kommer in, jag har genom upplevelserna och känslorna försökt skapa det jag upplevde i olika material (se bilderna nedan).

Varför har jag gjort?

Jag tror att bildämnet har en mycket viktigare roll än vad vissa lärare hävdar. Speciellt när det handlar om att uttrycka sig, vilket är en demokratisk fråga. Eftersom skolan genomsyras av och vilar på demokratiska värderingar och värden bör alla inom skolans verksamhet förstå värdet av kreativiteten. Jag har sett på skolor att vissa lärare tänker att bildämnet innebär att man enbart ritar på papper med pennor. Kanske bidrar även bildmapparna i A2 format till denna uppfattning. Jag skulle dock vilja säga, i och med denna upplevelse i gestaltningsarbetet, att genom olika typer av material främjades både min kreativitet och förmåga att uttrycka mig. Bildämnet är alltså, för mig, mycket mer än ett ark papper, en penna och verbala ord. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att kalla det för en demokratisk förutsättning – att få tillgången till olika uttrycksmedel och material.

Dessutom har jag under gestaltningsarbetet märkt att jag inte har använt stolen i görandet och här kommer mina funderingar om varför alla bildsalar som jag har varit i har varit möblerade med stolar. När jag har använt mig av en stol under arbetet, då har det varit för att skriva ner och reflektera i min processdagbok. Om jag skulle koppla det till skolan, eller låtsas att jag skulle ha gjort detta arbete på en skola innebär det att jag hade kunnat gå till en datorsal i och med att jag aldrig i gestaltandet, görandet, har känt behovet av stolen. Däremot har jag känt behovet efter större plats, yta, golv och material vilket jag tror skulle platsa bättre än stolar i en Bild-sal.

Åter till mitt gestaltningsarbete, det är inte färdigt och kommer kanske aldrig bli..men i föregående inlägg la jag upp bilder på hur det såg ut vid överlämningen. Det var några frågor under det tillfället som jag har funderat mer på, t.ex. kan man sitta på stolarna? varför är ljudet placerat under en stol? Är det görandet som ska stå i centrum? m.m. En sak som också var bra för mig själv i att ställa upp det i verkligheten, som jag hade det i huvudet, var att se för mig själv hur det såg ut, vad jag saknade och vad jag tyckte skulle förändras. Nu är jag igång med skrivprocessen men kommer fortsätta med min gestaltning även i denna process. 

Övergången till skrivandet
Från gestaltningen hoppar jag in i skrivandet. Jag vill ta reda på mer om demokrati, kreativitet, om det finns fler undersökningar om uttrycket utan ord, stolarna i klassrummen. Finns det forskning om materialets betydelse för människan och människans behov av att uttrycka känslor, finns behovet m.m. Det känns som att ämnet är stort och att jag har många olika intressen i det här så min största och första svårighet kanske blir att rama in det och spetsa min nyfikenhet till ett av alla områden. Vi får se, eftersom att jag kommer fortsätta med min gestaltning så kommer jag även fortsätta att skriva på bloggen. Jag kommer skriva på bloggen 1gång/vecka framöver. För mig själv och andra.

Här är mitt försök att få dig som läser att förstå hur jag tänker i de olika materialen. Anledning till att jag vänder mig till att arbeta i olika material är för att det ibland saknas ord för att uttrycka en viss känsla. Därför vill jag poängtera att de ord som är nämnda till varje bild inte är tillräckliga eller tillräckligt många för att förklara den känsla som ligger i materialet/tinget som är fotograferat.

Fjäderlätta hopp, lättsamt,
flygigt, fri, kan andas,
viftar, ler, varm, skakar, spretar,
finns, existerar, rör luften,
rör runt, rör vid, fångar,
lever, fragment.  

tung, stor, klump, motstånd,
kraft, boll, stängd, gigantisk,
fast, jobbig

blaskigt, genomskinligt,
avslöjad, skymd, tunt,
prasligt, trassligt, kvävande,
krävande, flugigt och lätt

Känner, rör vid, håller hårt,
trygghet, nya vinklar, nya håll,
någon annan, flera, tillsammans,
tankar, ser du mig?, hej,
ser du vad jag ser?, har vi sett samma?
har du något annat, vad då? här!
där! nu? då? när? svara.  

mjukt, nära, krama, varm, trygg,
här, tillsammans, flera trådar,
flera skuggor, flera ljus

pärlor, splitter, besviken,
tålamod, sviken, tankar, virrvarr,
vad, möte, när, hur, varför, runt,
om igen, respons, svar, nu,
här, jag, du

knaprigt, knapert, raspigt, rispigt,
hårt men skört, svårt, sökande,
omslutande, finns något, inne, ute,
mellan, spår, smulor, rädd

skum, mjuk, tagbar, omslutande,
kram, trygg, riktning, leda,
möte, böjlig, tålmodig

LBD500 - v.49 Innan överlämning - prövning.

När jag hade varit på skolan (HDK) och lastat av alla mina olika material och ting åkte jag iväg till Guldhedsskolan för att hämta två stolar som jag fått lov att låna därifrån. Jag vill ha två stolar som används i skolan nu för att få det så nutida som möjligt. 

Under handledningen fick jag en tankeställare; Är det känslan, görandet eller kroppen som jag vill gestalta? Under handledningen kom vi fram till att benet och handen kanske inte skulle ingå i gestaltningen vid utställningen. Det jag vill med gestaltningen är ju att få fram olika känslor, material, relationer och tankar. Jag vill ju inte att den som tar del av min gestaltning ska se en kropp eller kroppsdelar. 

Jag vill, förutom känslan, tankarna, görandet få fram relationerna, vad som händer mellan stolarna i ett klassrum. Kanske inte vad som händer men att det händer något. Detta har jag försökt få fram genom att trä trådar mellan stolarna i olika riktning och olika färger för att visa på olika relationer och vägar.

Så här långt har jag kommit nu, imorgon är det överlämning. Tills imorgon ska jag göra någon mer känsla, utveckla det ytterligare. Då kommer jag förhoppningsvis också få respons och frågor att fundera på till mitt uppsatsskrivande. Just nu känns det ganska bra. Det känns bra att jag tog bort kroppsdelarna, det var roligt, intressant och lärorikt att göra dem men jag ser nu, efter att ha byggt upp det, att dem inte skulle bidra med det jag hade velat.

I den här processen har jag gjort väldigt mycket och det känns mycket bra och givande! På ett sätt känns det jobbigt, det tar på krafterna. Det jobbigaste är nog att göra och sen inse att det man har lagt ner så mycket tid på inte passar in i sin gestaltning men å andra sidan hade jag inte vetat det förrän jag hade dem där framför mig så; sånt är livet, och ja, så är väl livet i allmänhet. Alla val man gör blir inte rätt eller ger det man trodde från början men då är det bara att göra om eller fortsätta och göra rätt eller iallafall göra något så det går mot en rättare riktning sen får man ju se om nästa val är bättre eller sämre.

Pröva och ompröva, göra och göra om, lära och lära om, gå fram och tillbaka åt sidan och vända och vända igen och fortsätta framåt.

LBD500 v.49 - lägenheten=Saras Verkstadskaos.

Ett kaos har skapats, hela lägenheten skulle kunna byta namn till Saras verkstadskaos. Jag har börjat samla på allt, det tycker min sambo är mindre roligt, citat: "jag börjar känna mig lite instängd av allt bröte som ligger överallt".. Det skulle kunna vara en gestaltning av mina tankar, just nu är det lite rörigt, vad gör jag egentligen och vad ska jag med allt till. Det är verkligen bra tid för handledning idag, mån v.49. För just nu bara gör jag, och det blir mer och mer ting och saker av allt material. Ser fram emot handledning och respons på allt jag gör. 

Den vänstra nedersta bilden är en stor boll/klump av plast. Jag funderar på att ha med den som en känsla för något stort, tungt, otympligt, instängt och svårt att forma men möjligheten finns. Känslan av att starta, sätta igång med något som känns svårt och jobbigt. Som ett motståndsmoln.

LBD500 - v.49 Den trygga handen

 

Här har jag skulpterat den trygga handen. Från upplevelsen och känslan när jag var på promenad utan syn var handen min räddning. Utan att få hålla handen och lite på den som gick bredvid mig hade jag aldrig vågat mig ut på en promenad.


Liksom den fria benet har jag en stomme av hönsnät och sedan lindat in i maskeringstejp. Armen är rörlig. Handen har jag gjort stor och täckt med skumgummi för att få den mjuka omfamnande känslan i tryggheten.


I bilden ovan lekte jag lite med skuggan som blev också. Denna skugga tyckte jag var intressant. Det där mellanrummet, det där luftrummet som vi inte talar om men som bara finns där, reflektionen i något annat eller av någon annan.

LBD500 - v.49 Det fria benet

 

Här har jag skulpterat benet. Från dansen, då jag i hoppet kände frihet och öppenheten och lättare pratade med de andra i dansgruppen. Alla sträckte på kroppen, på armarna och benen, hoppade från ena rummets vägg till den andra, tvär över, fritt och med kroppen i rörelse.Materialet är pappmaché, för att få tidningspappret att fästa har jag först virat in benet i maskeringstep. För att få känslan av frihet, rörelse, lättnad, svävande valde jag att riva rämsor av tidningspappret och fästa i ena änden för att få pappersbitarna flygande.

LBD500 - v.49 Inspiration Mike Kelley

Inspiration från Mike Kelley (f.1954 - d.2012). Han arbetade i olika material, film, ljud, textil, skulptur och performance m.m. källa: http://www.mikekelleyfoundation.org/#!/about/mike-kelley Det känns som att han lekte fram sina verk, bilden ovan känns lekfull.  Jag blir inspirerad av hur han har valt att presentera sina verk och hur de ser ut. Att tingen är fristående, inte vilar på golvet eller rör väggarna och att det ändå finns relation mellan det som är i rummet. Att det händer något i mellanrummet.

Här är min skiss för hur jag tänker mig att jag ska kunna gestalta min process, mina tankar/mina upplevelser. Som sagt, jag blev inspirerad av Mike Kelley´s upphängning från taket och att det hände något med rummet då, med mellanrummet. Två stolar kommer jag placera under/bredvid allt, detta för att få in skolans uppställda "diciplinstolar". Och ta upp frågan vad stolarna är till för, i ett skapande/processande klassrum.